Betyg: 4 av 6

Jag älskar British Sea Power för deras politiska pretentioner och tro på popmusikens plikt. På Valhalla dancehall tonar de ner sin snöklädda postpunkromantik och dess grandiosa gester och försöker istället ömsint tonsätta en försupen förort i Sussex-natten samt deklamera sin livslånga kärlek till sitt lokala bibliotek i Brighton. Men, rent musikaliskt, är de märkligt nog fortfarande som bäst när de hemfaller åt sin bibliska arenarock och ytterst metodiskt öppnar skyarna på vid gavel i elva minuter långa Once more now.