En trädgård av klanger möter den som kliver av tåget i Göteborg under finalveckan i festivalen Listen to the World – som kan liknas vid olympiska spel i samtida musik. Bland de stående inslagen är den hypermoderna eolsharpan med titeln Soundweave på Röhsska museet. Tonsättaren Lars Carlsson har klätt en vävstol med fiberobtik, metalltråd och vanlig tråd, och Soundweave sjunger sin alldeles egna slumpmusik när textilkonstnären Maria Johansson inspireras att slå in ytterligare en ljudvåg i den glittrande varpen, eller när steg och ljud fortplantar sig som rundgång i högtalarna.
Vävstolen delar utrymme med ljudkonstnären Richard Widerberg som när jag passerar framför ett stycke baserat på loopade vardagsljud, samplade av skolbarn i de workshoppar han iscensätter i Västsverige. Till sin hjälp har han en elgitarr och kollegan Magdalena Ågren (megafon med flera instrument) och genererar en rockig rytm när improvisationen Trapped in a loop når sin klimax.
I Konserthusets Stenhammarsal möter publiken Gothenburg Combo, vars klangmeditation över Antarktis känns väl lämpad för att inleda konserten med danska kammarensemblen Athelas. Två sordinerade gitarrer suggererar en öde rymd med subtila signaler och frasande ljud. Athelas konsert får sin höjdpunkt i den instrumentala sviten Je sens un deuxième coeur av Kaija Saariaho, inspirerad av hennes egen opera Adriana Mater. Saariahos svit ställer stråkarnas raspande, rytmiskt hetsande våldsamma satser mot den avslutande vaggsången som avslöjar fostret i den våldtagna kvinnans mage – hjärtat i operan. Vågrörelser avrundar även Per Nørgårds Out of the cradle endlessly rocking, där klarinettisten och stråkmusikerna visslar som en höstvind i en reflektion över Walt Whitmans dikt Seadrift.
En avstickare till Pusterviksteatern släpper in publiken i kreatörernas mitt, i frukten av en workshop med 10 kompositörer och 10 koreografer - Choreosounds. I Stephanie Schobers och Daniel Skoglunds Pulse leker en ensemble dansare på Buster Keaton-vis med diverse musikinstrument. Stråken blir värja, och spelar erotiskt på en annans hals och kropp – en annan dansare talsjunger in i en mikrofon och slår den mot bröstet i en rytmiserad rap. En lustfylld satir över musikerns vardag och extas, som jag bär med mig till Konserthusets festivalfinal samma kväll.
Här framträder ensemble Gageego med flera finstilta verk, där grekiske Yannis Kyriakides Mnemonides S. gör mest intryck – en minimalistiskt frätande komposition som åtföljer en projicerad text från det ryska 1930-talet, allt väl sammanhållet av dirigenten Pierre-André Valade.
När Göteborgssymfonikerna tar plats på podiet under samme dirigent är koloriten starkast i Simon Stein-Andersens Ouvertures, där orkestern drabbar samman med Liu Les gu-zheng, kinesisk cittra. Men också serbiska Isidora Žebeljans polyrytmiska The horses of Saint Mark har en härlig vitalitet. För det poetiska inslaget står sydafrikanske Robert Fokkens tonmålning av en happening vid en motorväg i Kap-provinsen, med Ernst Kovacik som ypperlig violinsolist.
Mitt dygn i de göteborgska klangvågorna känns som en uppfriskande temperaturmätning.
