Betyg: 2 av 6

Detta är den sista installationen i en albumtrilogi och kommer bara dagar efter romanen Värmen, även den del tre i en luddig trilogi.
Böckerna är enkla att se som en enhet där den äldre mannens sexualitet, hans svikande potens, är en undertext som driver en bittert nostalgisk självrannsakan framåt
Läser man Lazarus texter noggrant så hittar man blåa piller som ska in under tungan även här. Men när Lundell i sina otympliga bluesrockboots vill ligga – förlåt, ”äta middag” – med Alexandra Rappaport och kryper på alla fyra med tungan ute är han nästan imponerande endimensionell och reducerar sig själv till just den anakronism hans slentrianbelackare ser honom som.
Kjell Olof Feldts pedagogiska böcker i ämnet är fortfarande ett både intelligentare och betydligt sexigare alternativ.