Betyg: 5 av 6

Trio Med Trumpet – så var namnet tänkt innan pianisten Bengt Hallberg föreslog en översättning till latin. Trumpeten spelades av Jan Allan, Georg Riedel spelade kontrabas. Trion blev mäkta populär och gav ut fem lp-skivor under den intensiva samvaron 1982–1987. Nu kommer en cd-box med hittills outgivna inspelningar som sätter ljuset på svensk 80-talsjazz i världsklass och som får en särskild aktualitet i och med Bengt Hallbergs comeback för ett par år sedan.

De fyra cd-skivorna är var och en tematisk. På den första har trion sällskap av Uppsala Chamber Soloists med Nils-Erik Sparf, den andra och tredje består av kompositioner av Riedel respektive Hallberg och den fjärde av standardlåtar. Interpreten Jan Allan är genomgående en bärande röst med sin finslipade trumpet i samspråk med Hallbergs spirituella piano och Riedels sjungande bas.

Georg Riedels cd präglas av vildvuxen intelligens, folkton och dansanta rytmer, någon gång med litterär anspelning som Samba Joyce med sin paradoxala titel. Den odisciplinerade Enfant terrible har en bebop-artad kantighet som efterhand tillåter en och annan artigt belevad dialog mellan trumpet och piano.

Bengt Hallbergs cd tar fart med ilsnabba bebopfraser i Bilingual, ett stycke färgat av ironisk crazyhumor. Hallberg tog tidigt intryck av pianisten Bud Powell, egensinnig bebopmästare som fick rytm och melodi att bilda en organisk helhet. En rakt motsatt inspiratör var den elegante Teddy Wilson. Att Bengt Hallberg studerade komposition för Lars-Erik Larson har satt avtryck, inte minst i en mycket personligt utformad tolvton.

I den mån trion rör sig i gränslandet till konstmusik, så är mötet med kammarmusikerna akademiskt men överraskande avspänt och alert, med tät klangfärg. Kombinationen jazz och kammarmusik var inget nytt på 80-talet; redan klarinettisten Artie Shaw prövade med framgång samarbete med stråkkvartett.

Standardlåtarna slutligen – från tidigt 80-tal till idag har avståndet till dem vuxit med hela trettio år. George Gershwin, Cole Porter, Hoagy Carmichael liksom senare Sonny Rollins och Steve Swallow – när Trio Con Tromba spelar standards innebär det kongenialt subjektiva tolkningar med respekt för materialet.