Betyg: 4 av 6

I Foster The Peoples värld existerar inga nedskärningar, snäva tankesätt eller myter om den lidande konstnären. Kalifornienkvintetten plockar generöst i sin skivsamling – en näve hiphop, ett knippe soul och så en rejäl klick pop på toppen – och låter sedan blandningen köras genom en dansant mixer. Det är en palett av influenser som ska enas men Foster The People snubblar aldrig på sina egna fötter. Att bandet mer påminner om säsongens smak än något varaktigt gör inte deras melodistinna debut mindre sympatisk. Den förvaltar sina trettioåtta minuter i rampljuset lika tacksamt som om allt skulle ta slut i morgon.