Betyg: 3 av 6

Så var han tillbaka igen, Tomas Ledin. Med gitarren höjd till en segergest (eller ett hot) och ett slitet kärleksbudskap: ”så länge det finns människor som älskar så länge finns det hopp om en ljusare värld”. Det enklaste sättet att beskriva de nya sångerna är att jämföra med tidigare skivor, det låter nämligen exakt som förr: fyrkantigt och svenskt. Inte ens när han försöker ryta ikapp med distade gitarrer i jakt på ”den nakna sanningen” rubbas balansen. Rädd blir man minst av allt. Förutsägbarheten är alltså stor: från omslagets reklamigt fejkade råhet över textmässiga plattityder och jeansblå ackordföljder fram till den affekterade sångstilen. Förutsägbar är även denna lätt sarkastiska recension och efterföljande konstaterande att Ledin trots allt är en god hantverkare som fortfarande vet hur man skriver både snygg och effektiv popmusik, kolla bara in Du om någon borde veta, Hej mitt liv eller Det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Lyssna även på: Eva Dahlgren, Ulf Lundell, Marie Fredriksson, Joakim Thåström.