Betyg: 4 av 6

I höstas kunde vi höra saxofonisten Gilad Atzmon på Robert Wyatts skiva med egensinnigt tolkade jazzstandards. Med The Orient House Ensemble integrerar han arabiska mönster med jazzens improvisationstänkande, på gruppens nya skiva därtill med en del titlar som alluderar på Atzmons politiska böjelser. Men de senare kan inte dölja att han är en glimrande musiker, och typiskt nog blir resultatet bäst när utanverket reduceras och Atzmon och pianisten Frank Harrison brottas i friare improvisation.