Anders Lundin har skrivit låtar till shower på börsen och barnprogram i tv och är aktuell med manus till Grease på Göta Lejon. Nu tar han steget till en visafton i det lilla formatet, där han sjunger nyskrivna sånger varvade med anekdoter.

Han ackompanjeras av kontrabasisten Jonas Olofsson, också en förträfflig visslare, och spelar själv akustisk gitarr.

Lundin svingar sig mellan den stora och den lilla världen, mellan det vardagliga och det vidlyftiga, idyll och verklighet. Det kan vara ett fenomen som äventyraren som går fyra mil om dagen och på fyrahundra dagar avverkat sträckan Kapstaden-Kairo. Eller hans egen pappa som snickrar på sommarstugan, trivsam men skev, och har förbättrat den i fyrtio år. Med särskild värme minns han en lärare på högstadiet i 70-talets stökiga förort.

En styrka hos Anders Lundin är förmågan att klä texterna i melodier som motsvarar ämnena. ”Snart hemma” har en framåtrörelse som den i tex-mexmusiken, Gamle Svarten eller Oxdragarsång av Evert Taube.

Musikaliskt rör sig Anders Lundin i Birger Sjöbergs sfär, inspirerad av hans kongeniala melodier, och här finns återklanger av tidiga visdiktare som Bellman och Schubert.

Texterna är av mer skiftande kvalitet, och skulle kunna gå lite djupare med mer substans. Men i avslutningssången om skräcken att göra bort sig och bli avslöjad, en rädsla som kan visa sig i en mardröm om att gå till skolan utan byxor, där bränner det till och får skarp kontur.

Anders Lundins gitarrspel är välfungerande i all sin enkelhet, och samspelet mellan honom och Jonas Olofsson är tilltalande sin avspändhet. Som scenartist är Anders Lundin sympatiskt opretentiös och personlig och bygger upp en förtrolig atmosfär med fin publikkontakt.