Betyg: 5 av 6

Anne Sofie von Otters nya skiva utforskar skönheten och hettan i den svenska orkesterlieden. Klichén ”nordiskt svalt” svarar knappast mot den expressionistiska glöd som färgar Hans Gefors Lydiasånger. Gefors har utgått från dikter som åsyftas i Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken, men blinkar också postmodernt till Bizets Carmen, Weill och Mahler.

Laci Boldemanns Fyra epitafer från 50-talet nyttjar den romantiska modernism som färgat amerikanska tonsättare, från Copland till Barber. Svepande orkestrala gester låter sångstämman understryka desperationen i gravinskriptionerna ur Spoon River Anthology. Anders Hillborgs Lontana in sonno tvingar von Otter att använda rösten instrumentalt i tolkningen av Petrarcas bittra kärlekssonetter – i en avskalad minimalism som söker sitt ursprung i medeltiden.