Betyg: 4 av 6

Att oackompanjerad svensk folksång har drag av mer abstrakta röstkonstverk märks hos Susanne Rosenberg som efter flera lyckade ensembleprojekt nu spelat in helt solo, med enbart klockor och lergök som komp. Det är både naket traditionellt och, som titeln antyder, anspråkslöst nyskapande. Spår som Besvärjelser och lockrop, liksom den stillsamma Vallerman, har särdrag som inte borde vara främmande för Fylkingen år 2010.