Betyg: 5 av 6
Dan Andersson tonsatte bara några få dikter, däribland Till min syster. Han var poet, inte visdiktare. Gunnar Turessons, Gunde Johanssons och Thorstein Bergmans fina tonsättningar har dock inkorporerat honom i den svenska vistraditionen.
Folksångerskan Sofia Karlsson skriver in Dan Anderssons lyrik i andra traditioner.
Hennes förankring i den svenska folkmusiken ger en accent, inte minst i pianisten Sofie Livebrants tonsättningar. Men Sofia Karlsson vidgar också ramarna.
Jag har drömt, som hon själv tonsatt, får en latinsk touch av hennes lätt eteriskt studsande sång och en envetet tivoliguppande bandoleonrytm. I en utsökt tolkning av Omkring tiggarn från Luossa driver Sofia Karlsson upp tempot. Den vokala attityden blir än flyktigare, blåset och Oskar Schönnings ståbas ger tidlös jazzpuls, och Dan Anderssons vackra, av stagneliansk gnosticism och österländsk fromhet präglade dikt får nya dimensioner.
Hela skivan präglas av denna oerhörda omsorg om detaljen. Musikerna är valda med omsorg, varje liten detalj fördjupar det konstnärliga uttrycket. Den vandrande basen, Emil Strandbergs höga trumpettoner och Nils Bergs basklarinett ger närmast visuell kvalitet åt Helgdagskväll i timmerkojan, som dessutom får nytt djup av den kvinnliga rösten.
Den vemodiga fiolen och Thorstein Bergmans duettsång ger skarp och smärtfylld kontur åt längtan i Vaknatt.
Men mest gripande blir det i en sällsamt naken a cappella-version av Till min syster, där Sofia Karlssons, Sara Isakssons och Lena Willemarks stämsång återkallar de vackraste ögonblicken i Linda Ronstadts, Emmylou Harris och Dolly Partons triosamarbete.
Så vidgar Sofia Karlsson ramarna för Dan Anderssons lyrik. Hon visar nya möjligheter, men den musikaliska formen blir aldrig ett självändamål. Dikten står i centrum. Musiken är lojal. Den lyfter fram betydelsemöjligheter, den klistras aldrig på Dan Anderssons lyrik. Då glömmer vi den lite sjuttiotalsproggiga sången i Julvisa i Finnmarken.
Lyssna även på: Tish Hinojosa: Culture Swing.
