Betyg: 4 av 6

När det brittiska konstrockbandet 10CC släppte den experimentellt drömska I´m not in love 1975 sådde de inte bara ett av de frön som 35 år senare skulle ge oss hajpgenren chillwave, den verkar dessutom vara en gigantisk inspirationskälla för samtida svensk pop. Serenades bör dock knappast sorteras in under begreppet chillwave, de är betydligt mer än så, men stämsången, produktionen, det skira anslaget och den avslappnade barfotakänslan gör referensen relevant.

Spjutspetsen av den svenska indiescenen har länge dominerats av Göteborg. Små bolag som Sincerely yours och Information har hjälpt till att sudda ut barriärer mellan indie och dansmusik och Studio har beskrivits som den felande länken mellan The Cure och Lindstrøm. Serenades har ett annat anslag även om den baleariska västkusten ibland gör sig påmind, de låter helt enkelt snarare Stockholm. Debuten Criminal heaven väver med säker hand samman de musikaliska begrepp som vibrerat ut i stockholmsnattens dj-set de senaste åren. Här finns yacht rock, mjuka stråkar, skäggig pop, guilty pleasures och Ibiza-blinkningar, men även en god portion sent 80-tal.

Krunegård och Olenius stångar inte sina egon mot varandra, istället kompletterer de varandra snyggt genom att bland annat sjunga unisont. Melodierna och de svulstiga refrängerna är omedelbart medryckande och på flera sätt låter de som ett reinkarnerat Tears For Fears.