När Stockholm New Music lades ned lämnade festivalen efter sig ett tomrum, vilket den nya musikens hårda kärna i Stockholm, den evigt unga Kammarensemblen, ansåg borde fyllas snarast möjligt. Alltså kontaktades Italienska kulturinstitutets chef Paulo Grosso, som i sin tur lyckades knyta ihop musiklivets alla goda krafter till den på torsdagen invigda festivalen Double Double med Magnus Andersson som musikalisk riktkarl och tillsyningsman.

En musikfest där samtliga verk spelas två gånger hade öppnat ett nytt kapitel i folkbildningens historia. Men så radikalt tolkar man tyvärr inte festivalens motto. Tanken är att vårens utländska artister ska återkomma på hösten med nya men svenska uppgifter.

Det folkbildande består i att lansera tonsättare med en given plats i framtida musiklexikon. Såsom fransmannen Philippe Hurel, den 55-årige upphovsmannen bakom rubriken Fransk frisson eller franska skälvningar.

Numera strävar han efter att tvätta bort stämpeln spektralist – utforskare av övertonernas klangmöjligheter. I oktetten Figures libres från 2001 låter han exempelvis två olika musikaliska världsbilder – den ena fragmentarisk och splittrad, den andra sammanbitet melodisk – kämpa om formuleringsprivilegiet för att slutligen finna en samförståndslösning.

Att verket upplevdes som konsertens höjdpunkt berodde inte bara på Kammarensemblens smittande entusiasm och ypperliga disciplin under Franck Ollus exemplariska ledning och den alerte Anders Kilström i den solistiska pianostämman. Utan i hög grad på det föregående samtalet mellan tonsättaren och ensemblens cellist, Chrichan Larson, och dennes enastående förmåga att göra det svåra gripbart och höja intelligensribban hos lyssnaren.

Särskilt tankeväckande var Larsons referenser till 1700-talet och dess sökande efter det naturliga i konsten. Något man borde ha haft i åtanke även under konsertens fint framförda inledning: dels ett tidigt verk av Hurel – den febrilt verksamma och djupandande sextetten ...à mesure från 1996, dels den yngre kvartetten Step från 2006 där en långsam krafturladdning slutar i en viskning.