Betyg: 3 av 6
Detta utdöda musikord upplivas av åländska Skrå som titel på deras andra skiva. Men inga fyrtiotalsschlagers här. Skrå skriver (nästan) allt själva, snirkliga låtar i en uppsluppen folkton för två fioler, gitarr och slagverk.
Trots fina, ja, bitar som Sikhen och Intermezzo är Skrå ännu främst ett band på väg. Fokus är på de genomarbetade kompositionerna och på själva gruppsoundet (som blir lite jämntjockt), inte på spänningsskapande tyngd i framförandena. En hel del finslipning behövs.
Det är ungt och fräscht och med gott humör men inte mer än så. Men vem vet? Kanske kan Skrå bli ett Bazar Blå för 2010-talet?
