Betyg: 3 av 6
Inte sedan Liam Gallaghers Beady Eye har jag hört ett album som låter så in i minsta detalj som jag trodde att det ska göra.
Sedan Noel lämnade Oasis efter att ha kastat ett plommon i huvudet på sin lillebror efter en konsert har han flyttat till Maida Vale, tittat för mycket på tv och spelat in elva mer eller mindre nyskrivna sånger som alla är lite för långa, påminner för mycket om något Noel (eller Ray Davies) redan har gjort och minutiöst håller exakt samma tempo. Trots det finns det några melodislingor – en brygga här, en halv refräng där – som tillhör det finaste en Gallagher har spelat in sedan 1995. Men samtidigt tampas man med en överväldigande känsla av komplett händelselöshet.
