Betyg: 3 av 6

Perfekt, engageratorkesterspel, men Oramos vilja att skärpa till och strama åtdesnabba satsernaresulterar mest i en känsla avprosaisk hårdhet och ilska på dessa två utgåvor.Snarare än attlängta efter våren, andasförsta symfoninvrede över att vintern ännu är kvar. Bäst klingar den tredje symfonin. Några långsamma satser, som det känsligt uttänjdaadagiot i nr 2, gör intryck.