Med ena benet i Karl Gerhards fyndiga frackbyxor och det andra kroniskt nedknölad i en cementskridsko på en hockeyrink utanför Umeå gräver 53-åringen fortfarande onekligen där han står.
Vad som är lätt att glömma är hur unik Magnus Uggla faktiskt är. Bolan, Bowie och Reed må 1973 ha förändrat hans privilegierade framtidsutsikter för evigt och över sina fyra första album var han verkligen Stockholms aningen kortare Ian Hunter. Men nu när man kan blicka ut över Ugglas 35-åriga och abnormt framgångsrika karriär är det omöjligt att inte reflektera över hur han redan från allra första början har tillhört en helt annan era.
Uggla är ju en artist från limerickarnas och kupletternas era – alltid betydligt mer bekväm i Uno Myggan Ericsons nöjeslexikon än i, säg, ett nummer av tidningen Rodeo.
Och även Pärlor åt svinen tar avstamp på en krog i de rivna Klarakvarteren där Ernst Rolf var sin generations Håkan Hellström och Ulla Billquist just utsetts till mellankrigs-Stockholms svar på Anna Järvinen.
Satiriska kupletter om vad vi alla mer eller mindre motvilligt läste i tidningen i går, samtliga så högeffektivt ackompanjerade att ingen kan undgå att lära sig varenda textrad utantill efter blott en enda lyssning.
Var annars än här och möjligen i en ny Lasse Åberg-film är det någon som år 2007 faktiskt ”sol och vårar”? Vet någon under 52 ens vad det betyder?
I Ugglas eget huvud är hans texter de senaste decenniernas satiriska journalfilmer. Och det är inte speciellt svårt att gissa vad en titel som Tvättbräda kommer att handla om eller Vild och skild. För att inte tala om Coverbandens förlovade land.
Är man kapabel att se förbi hans sedvanliga tonartshöjningar av 1989 års allra svenskaste discorock – och jag har den största förståelse för den som inte orkar – så måste man också fråga sig vem som skulle rimma jumbojet med Phuket om inte Uggla gjorde det? Eller författa en fotbollskuplett om skvallret i Östermalmshallen? Och så plötsligt, i Du och jag mot hela världen, framföra en nostalgisk och personlig sång om att åldras, inte förstå sina tonårsbarns musiksmak och tatueringar? För den som vill dra jämförelsen med Karl Gerhard än längre är låten Ugglas motsvarighet till Gerhards 13 år. Med den lilla skillnaden att Karl Gerhard aldrig sjöng om Slade.
Pärlor åt svinen är ett verk av en man i övre medelåldern som värnar om anständighet och värdighet. Och som också vet att han i humorns namn gör det på sin egen bekostnad.
