Betyg: 4 av 6
Blood on the tracks och Barbara Cartland. Just mellan dessa två ytterligheter – som har så många fler likheter än Bob Dylans mest manliga beundrare någonsin skulle erkänna – verkar Sade.
Reserverad och med en för musikvärlden oefterhärmlig integritet är den 51-åriga brittiska soulmusikens Howard Hughes en av få artister som har råd att ta ett decennium på sig att spela in de tio sånger som utgör ett album.
Hon ger inga konserter, sedan länge helst inga intervjuer heller.
Jag intervjuade henne för 18 år sedan kring albumet Love deluxe för det allra första numret av tidningen Pop och möttes av en nyvaket fnissig cockneyröst som lät mer som de kedjerökande fiskförsäljarna på Sohos Berwick street än den glamoröst svårmodiga Greta Garbo omvärlden alltid utmålar henne som.
Sade har alltid varit ett band bestående av samma fyra personer, men det är bara rösten, gåtan och textförfattaren Sade Adu man någonsin ser och, ärligt talat, bryr sig om.
Det handlar nästan undantagslöst om olycklig kärlek, alltid i moll och ständigt i en musikalisk inramning som knappt rört sig framåt eller bakåt en endaste millimeter sedan debuten Diamond life för 27 år sedan. Och när en luftig saxofon tillåts måla 80-talsmönster längs In another time skulle det kunna vara axelvaddstät premiärkväll för Julian Temples film Absolute Beginners på Leicester Square i februari 1986 i stället för 2010. Men det är också en aningen orättvis observation. Soldier of love, precis som alla Sades skivor, är ett smärre under av mikroskopisk framåtrörelse.
Hennes uttryck är lika eget, lika färgat av minimalism som av jazz, och Sades musikaliska bana borde jämföras med någon som, säg, David Sylvian eller Robert Wyatt men hennes enorma kommersiella framgångar verkar stå i vägen för detta.
Det militäriskt orkestrerade titelspåret och Babyfather – med hennes egna barn i kören – som tangerar Fugees sockersötaste karibiska sentimentalitet pekar musikaliskt ut nya riktningar. Men det är i lyriken, i dess allt uppriktigare insikter om den eviga kärlekens omöjlighet, som Sade alltid framstår som ett unikum.
Hon må utstråla värdighet och integritet som få men när man verkligen lyssnar och läser texterna är det som att ta del av en väns allra mest privata dagböcker.
