Betyg: 5 av 6
Hur låter 2010-talet? Går det ens att ställa sig den frågan än? Den inflytelserika Brooklyn-ensemblen Gang Gang Dances femte album sammanfattar, rent objektivt, både det här decenniets rötter och vart det är på väg.
Ända sedan 2004 har sångerskan Lizzi Bougatsos metodiskt förfinat sin personliga konstfacksdisco. Men hon har gjort det i skymundan, mest omhuldad av andra musiker. Gang Gang Dance har varit ett namn, likt ett ungt Sonic Youth eller svenska Honey is Cool, som inspirerat lärjungar snarare än gjort väsen av sig kommersiellt eller ens medialt.
Eye contact kan beskrivas – om man är lat – som oerhört eklektisk eller – om man orkar – som en målmedvetet homogen destillation av just de influenser som så mycket intressant modern popmusik för stunden tar avstamp i.
Den andra halvan av 1980-talet gör sig påmind i allt de företar sig och det finns en logik i att det här är det första de ger ut på samma etikett som en gång var hem åt Cocteau Twins.
Någonstans mellan den tolv minuter långa jamsessionen Glass jar, en fin reggaedisco-tintad duett med Hot Chips Alexis Taylor och den näst intill perfektion beskrivande låttiteln Adult goth hittar man essensen i deras musik.
Det går en intrikat och krokig stig från Sugarcubes via MIA fram till det här briljanta ögonblicket i en pophistoria som förblir i ständig omskrivning.
