Betyg: 4 av 6
Med Rued Langgaard, den danske särlingen som höll fast vid romantiken ända till 1900- talets mitt, kan det vara upp och ner. Upp betyder på den här skivan demoni i dödsdystra Afgrundsmusik och messiaenskt ljus i Adorazione. Ner betyder hundraårig efterklang till Schumanns pianolyrik som i Smaa sommerminder och Sommerferie i Blekinge. Inte ens ett tjattrande kafferep i den sistnämnda pianocykeln hjälper. Så är det med kompletta serier, som här Langgaards samtliga pianostycken med inkännande tolkningar av Berit Johansen Tange. Vi langgaardianer gläds över elvaåringens Albumsblad, men en kritiker bör förstå att det inte gäller alla.
