Betyg: 4 av 6
I den moderna soulvåg som sköljde från England i slutet av 2000-talet stod Amy Winehouse, Duffy och Adele som scenens främsta löften. Medan de två förstnämnda har spelat sina klassiska soulroller – den ökänt destruktiva stjärnan som vingligt balanserar mellan liv och död och den retroskolade sångerskan som verkar ha dragits med sju svåra år ända sedan födseln – i utmärkt detalj har Adele hamnat lite i bakgrunden. Som om hon rört sig där bak i skuggan av sina två genrekollegors högt tuperade 60-talsfrisyrer.
Nu ska förvisso rätt vara rätt – Adeles debutskiva 19, som släpptes för tre år sedan, prisades för sin svalkande popsoul som såg till att den då nittonåriga sångerskan alltid rörde sig på fel sida av kärlekslyckan.
Också hennes andra skiva är döpt efter hennes ålder – även om hon nu, vid dess utgivning, hunnit bli tjugotvå år gammal. Men nog säger titeln något om var hon var just när hon spelade in skivan. Hur hon var där och då. Adele drömmer inte om att få sjunga på en stökig jazzklubb i mitten av förra seklet. Hon är en sångerska från och av i dag.
Tre år efter debuten är Adele lika hjärtekrossad som förut men hon verkar inte vara särskilt medtagen för det. Hon har en kraft i sin röst, energi i sina melodier och en styrka som en hel generation som gråtit sig rödögda till Love hurts hade kunnat döda för att få ha under sina sömnlösa nätter.
Livet må ha snålat på kärleksfronten för Adele men den Londonfödda sångerskan kallar in en gospelkör, vrider upp förstärkarna och låter sin stämma visa vägen. Hon har en röst som låter äldre än sina tjugotvå år och som täcker upp där hennes låtar sviktar.
För trots att Adele den här gången har en samling som inte påminner lika mycket om en såsig söndagseftermiddag på ett kaffeställe är det ofta som om hennes låtar sticker lika snabbt som hennes älskare. De finns där en stund, översvallande i sina känslor och noga med att inte splittra uppmärksamheten. Men så fort magin bryts och tystnaden infaller sig försvinner också de lena orden.
Allt det som lovats stort blir till svaga minnen av den tid som flytt. Adeles röst finns dock alltid där, redo att vara en soulfamn att gråta ut i, en stämma att torka tårarna ihop med. När det gäller olycka kommer Adele att vara en lysande förvaltare av det i framtiden. Än så länge har hon bara börjat sitt uppdrag.
