Betyg: 5 av 6

På sin nya skiva Calling you kompas Rigmor Gustafsson enbart av stråkkvartetten radio.string.quartet.vienna. Kvartetten har tidigare bland annat givit ut en lysande skiva med tolkningar av John McLaughlins musik. Samspelet mellan gruppen och sångerskan fungerar också perfekt.

Stråkkvartetten reduceras aldrig till bakgrund eller stämningsskapande dekoration. Musiken formas i stället i en öppen dialog med instrumentalisterna, där improvisationen söker sig i skilda riktningar både utifrån melodin, rytmiken och de vokala infallen.

På det nya albumet rör sig Rigmor Gustafsson också friare i förhållande till de musikaliska utgångspunkerna än jag hört henne göra tidigare. Hon tänjer rösten, och den svala elegans som präglat några av hennes senare skivor får vika för en för­tätad intensitet och röstekvilibristik där improvisationen följer sin egen, ofta vindlande logik.

I den sexuellt laddade klassikern Makin’ whoopee växlar hon mellan ordlös sång och starkt reducerad sång, i känslig samklang med violinerna och i lätt stökig brytning mot kvartettens crescendon.

I Burt Bacharachs I just don’t know what to do with myself söker Rigmor Gustafsson ett avskalat uttryck, där hon drar ner tempot, vilar på tonerna och skapar en återhållen dramatik som suggestivt avtecknas mot tunga stråkdrag. I Stevie Wonders If it’s magic närmar hon sig en mer klassisk jazzfrasering, men i vacker spänning mot Asja Valcics cello vilket ger en friare andning. Och i Richard Bonas Please don’t stop skapar stråkarna ett fräckt sväng.

Den fria attityden präglar hela skivan, även den vildsinta tolkningen av Ack Värmland du sköna där Rigmor Gustafsson och radio.string.quartet.vienna utmanar de flesta föreställningar om hur sången skall låta, både som nationalromantisk fetisch och som jazzstandard.

På Calling you möter vi en mer experimentell och musikaliskt provokativ artist än tidigare. Men musiken präglas av den suveräna kontroll och starka fysiska påtaglighet som alltid präglat Rigmor Gustafssons sång. I mina öron är det hennes väsentligaste skiva hittills.