Betyg: 3 av 6
När folk säger ”det där skulle jag också kunna göra” om modern konst är det så klart bara nys. Hade de pratat om singer-songwriterpop hade det varit en annan sak. Nästan vem som helst kan få nylonsträngade gitarrer och barndomstexter att låta helt ok ihop. Det är därför vissångare måste anstränga sig så mycket mer än alla andra. Men Rasmus Kellermans solodebut låter istället lättskriven. Med vacker och stillsam musik och många referenser till lövträd och uppväxten är det en skiva som till och med en stolt medlem av ”verklighetens folk” skulle kunna sätta sitt namn på utan att skämmas.
