Alltsedan 1988 har Raphael Saadiq varit något av en läromästare i r&b, som den har filtrerats genom olika tider. I början tillsammans med sin bror och kusin under namnet Tony! Toni! Toné!, då väldigt samtida med en slags västkustvariant av New jack swing, direkt från hemstaden Oakland, Kalifornien.

Efter det bandets upplösning har hans karriär bjudit på många abrupta svängar mellan neo-soul, funk, samtida r&b och klassiska Motown-vibbar. 2011 har han landat någonstans i decennieskiftet mellan 60- och 70-tal.

Före spelningen levererar en oidentifierbar dj en mix där bland annat The Parliaments (I just wanna) Testify och Sly & The Family Stones Sing a simple song från åren 1967 respektive 1968 ingår, vilket ganska fint ringar in Saadiqs ambitioner med det senaste albumet.

Stone Rollin’ är hans fjärde album under 2000-talet och sökandet bakåt i den svarta amerikanska musikhistorien landar stundtals så tidigt som i sent 50-tal. Här uppstår en liten distans till delar av hans yngre publik på Göta källare, som ser lite förbryllade ut när rockabilly-riffen i singeln Radio påminner mer om Chuck Berry eller Bo Diddley än den Saadiq som duellerade med D’Angelo och Angie Stone för tio år sedan.

Förra albumets klassiska 60-talssoul går bättre hem hos publiken och finns även representerad på Stone Rollin’, bland annat i form av Heart attack, som sätter stämningen ganska tidigt. Även här finns Sly Stone-referenserna representerade, Saadiq är helt klart ute efter att återskapa något av vad hans stora förebild åstadkom med Dance to the music, då en smärre revolution i sin blandning av soul, pop och psykedelisk rock.

Senaste albumets mästerverk är dock Good man, en smäktande midtempo-ballad där Saadiq bevisar att han snart är redo att sorteras in bland giganter som Bobby Womack och Al Green.

Tyvärr genererar den inte kvällens största jubel, det infinner sig i stället när han pliktskyldigt bjuder på sina gamla Lucy Pearl-hits, men det kan han säkert leva med.