Betyg: 4 av 6

En av de saker som gör att Morrissey fortsätter att vara en så intressant artist år efter år är hans utpräglade egensinne. Tack vare den egenskapen har han ända sedan The Smiths dagar älskats i bitar av vissa medan andra har hatat honom på ett nästan erotiskt vällustigt vis.
I måndags visade han återigen prov på hur han funkar då han förklarade att det inte blir några spelningar i Kanada eftersom man nyligen slaktade 325 000 sälungar där. Att Morrissey är vego vet fansen och han lever som han lär.
Egensinnet och passionen är ledstjärnor även på Ringleader of the tormentors. Möjligen kan det dock bli så att en del av kärnpubliken kliar sig i skallen. Visst finns det snyggt utmejslad Morrisseypop på skivan. Men även svullna rockriff, överjäst produktion, barnkörer och annat udda.

Med You are the quarry, från 2004, fick Morrissey en rejäl comeback efter att inte ha släppt en platta på sju år. Och lite av momentumet han skapade då hänger kvar i luften. Ringleader of the tormentors sviktar emellertid under trycket.
Från omslaget, inspirerat av Deutsche gramophones klassiska lp-design, över gamla glamproducentlegenden Tony Viscontis och filmmusikgiganten Ennio Morricones inblandning ger Ringleader of the tormentors ett svulstigt intryck.
När det verkligen klickar, som i Dear God please help me med sina storslagna cinemascopestråkar, är det fantastiskt. Men när The father who must be killed stompar runt händer absolut ingenting.
Trots att Ringleader of the tormentors bjuder på några vilt flaxande albatrosser som aldrig lyfter kommer dock plattan att cementera Morrisseys status. You have killed me är redan en hit. The youngest was the most loved och In the future when all”s well kan bli det. Och så ska han ju snart visa upp sig för vanligt folk i Bingolotto.
Ringleader of the tormentors släpps på fredag