Betyg: 4 av 6

Efter det underbart märkliga men inte helt lyckade musikprojektet Orchestrion släpper jazzgitarristen Pat Metheny sitt första album med covers. Men istället för att tolka ett antal jazzstandards har Metheny, denna gång helt ensam, plockat upp och isär poplåtar som format honom som ung grabb. Han gör det med ett finkalibrerat och innovativt handlag som får de tio kompositionerna att, på gott och ont, låta som om han skrivit dem själv. Paul Simons The sounds of silence, som spelas på den 42-strängade Pikasso-gitarren, ges en passande orientalisk karaktär. Men annars är det mesta, bland annat en andlöst vacker version av Burt Bacharachs Alfie, framfört på en barytongitarr som ger albumet en sympatiskt lågmäld och varm klang.