Betyg: 5 av 6

Oslipat. Kantigt. Ja, Pascal är ett band format av sina begränsningar. Ofta tänker jag att hela den musikaliska estetiken bygger på tillkortakommanden. Men så länge viljan finns behövs inte så mycket mer.
Låtarna tar sats i botten av tristessen och slår sig desperat ut. Det mullrar och slamrar. Texterna är korthuggna och rakt på sak. Vännerna vill dö. Det knullas på stranden.
För att hitta fram till, och våga hålla kvar, den robusta enkelheten Pascal har krävs det tanke. I musiken hittar man referenser till allt från Kal P. Dahl till The Jesus & Mary Chain, något som också visar på att skallen fått vara med. Men Pascal lever inte på smartness. De lever på det finaste rock och pop kan byggas av, frustration och en sund naivitet.