När debutplattan Förbi fabriken kom 2006 tävlades recensenterna om superlativerna. SvD:s Stefan Malmqvist skrev att ”de lever på det finaste rock och pop kan byggas av, frustration och en sund naivitet.” Andra pratade om ”skrevspark” och ”värsta monotona Bob Hund spelar Velvet Underground-drag”.

–Vår nya skiva är lite hårdare och låter mer. Det är mer tryck, säger Manuela De Gouveia.

Och det är därför ni heter Pascal?

–Ja, man mäter ju tryck med pascal. Och sedan tänkte vi på P O Enquists roman Nedstörtad ängel där Pasqual Pinon är en av huvudkaraktärerna.

I boken är Pinon ett slags monster med ett huvud som växer ut från hans panna, som han döper till Maria. I verkligheten var Pasqual Pinon känd som ”den tvåskalliga mexikanen”. En cysta på skallen gjorde att han fick uppträda i freakshower på cirkus.

På sin hemsida sammanfattar Pascal själva sin livsfilosofi: ”Vi är en trio som förenats i vår kärlek för skramlig pop och uppstoppade fåglar/djur”. Just fåglarna är med på omslaget till nya plattan.

–Jag och trummisen Mimmi Skog är biologer. Hemma har jag 10-15 fåglar och Mimmi har någon fågel och en ekorre. Gitarristen Isak har en krokodil. På fritiden hänger vi ganska mycket på Naturhistoriska museet för att vi är så fascinerade av naturen. Fåglarna hemma är mina vänner.

Trions musik har kallats allt från gitarrmangel, depprock till rå och oslipad punk. Själva brukar bandmedlemmarna kalla stilen för grottrock, en musikform som handlar om att driva ut allehanda demoner.

–Jag brukar säga att vi spelar någon form av skramlig poppunk. Du får gärna stå i en grotta när vi spelar. Det skadar inte.

Bland influenserna finns Joy Division, The Jesus & Mary Chain, Elvis Presley och Primal Scream. Trots vreden i låtarna tonar Manuela De Gouveia ner farhågorna för bandets hälsa.

–Vi går inte runt och skär oss i armarna, haha. Men vi har ju alltid saker som vi vill få ur oss. Tanken var inte att göra en skiva där vi är sura. Men det är klart att man är förbannad.

På vad då?

–Jag ville ta livet av mig förra riksdagsvalet när moderaterna vann. Man blir ju sur för att det finns så himla mycket orättvisor i världen och definitivt i Sverige också.

På nya skivan Galgberget finns drastiskt sköna titlar som Smärtstillande (cover av Judas Priests Painkiller), Älska mig/skjut mig, Jag vill ha allt och Ingen enda vän, som har låtraden ”jag kommer dö på en toalett, Elvis!”

–Vi gillar Elvis väldigt mycket och han dog ju på en toalett. Så det är en hyllning till Elvis även om det är ganska sorgligt. Antagligen kommer man att dö lika tragiskt som Elvis. Låten Jag vill ha allt handlar om att man inte nöjer sig utan hela tiden vill ha mer. Då tänker jag mest på känslomässiga saker. Ibland kanske man inte haft någon pigg barndom och önskar att man i alla fall skulle få något, säger Manuela De Gouveia.

När skrev ni låten Älska mig/skjut mig?

–Den kom till under en extremt hög nivå av fylla. Ofta tänker vi i bandet antingen ”älska mig” eller ”skjut mig”. Eller ”säg någonting eller ge fan i mig”.

Är du nervös för mottagandet av plattan?

–Ja, usch. Det är alltid någon som ska tycka någonting hela tiden. Vi kommer aldrig bli Kent och det är inte heller direkt vår ambition.

Är ni hjältar på Gotland?

–Nja, näst sista gången vi spelade på en liten krog på södra Gotland var det tjugo gotländska bönder i publiken som sa ”Vafan är det här för musik?!”.