Betyg: 3 av 6
Inte lika burlesk som Stefan Sundström. Inte lika deppig som Lars Winnerbäck. Inte lika preteniös som Tomas Andersson Wij. Det är omöjligt att inte referera till andra svenska killar med akustisk gitarr och en ambition att skildra sig själva och sin samtid. Lägg till lite Bo Kaspers Orkester också så torde bilden vara klar och tydlig. Oscar Danielson klarar sig ungefär lika bra som ovanstående namn, men det finns något livlöst över hans melankoliska och småroliga sånger här. Som om han själv och producenten Ola Gustafsson filat och putsat både för mycket och för länge på dem.
