Betyg: 5 av 6
Det är ett rikt arkivmaterial om Olivier Messiaen som Olivier Mille har samlat i filmen La liturgie de cristal (2002, nu utgiven på dvd). Likt förebilden Debussy lyssnade Messiaen på naturen.
I inledningen sveper kameran över det landskap som inspirerade honom till orkesterverket Des canyons aux étoiles. Däribland The White Cliffs i Utah som 1978 döptes om till Mount Messiaen.
Av naturfenomenen blev framför allt fåglarna viktiga. Varför fåglar? Jo, ”det existerar fantastiska ljud i naturen, men jag ville inte upprepa vad Debussy redan gjort så bra med vind och vatten”. I början okunnig lärde han sig på guidade turer att skilja en fågel från en annan. Vi ser honom teckna upp fågelsång (”ytterst krävande för örat”), och inlevelsefullt härma kvittret.
Messiaen hävdade att han såg färger när han hörde musik, men ”det var en musikers färger, ej en målares”. Han beklagar att han inte hade den ”fantastiska” sjukdomen synestesi. Han drömmer och reflekterar på samma gång säger en röst i filmen. Det kunde ha betonats att denne rytmiker (rythmicien) var en av 1900-talets främsta tekniska innovatörer. Messiaens musik, i filmen ofta exemplifierad genom hans elever, är en på katolsk tro grundad hyllning till mysteriet skapelsen.
