Betyg: 5 av 6
Att genom musikens kraft vädja till fred och till dialog mellan kulturerna är avsikten med Jordi Savalls senaste och hittills största projekt, Jérusalem. Idén alstrades vid en konsertturné under 2007, där de tre religionerna judendom, kristendom och islam var tema. Den heliga staden blev gemensam anknytning, ty här har folk med olika religion levat sida vid sida under tidernas lopp. Förhoppningen är att med hjälp av musik slå broar, att förstå och erkänna den andre.
Stadens epoker med det judiska, det kristna, det arabiska och det osmanska Jerusalem, pilgrimsstaden, samt landet för flykt och exil har gett upphov till en rik musikhistoria, här uppmålad i en brokigt klingande fresk i sju avsnitt
Men först som sist rivs det murar. I början raseras Jerikos murar (1200 f Kr) av shofarer (judiska djurhorn) och annafirer (arabisk-persiska trumpeter) från ensemblen Les trompettes de Jéricho. Samma instrument bryter i slutet sönder de mentala murarna mellan människor.
”Musik är mänsklighetens sanna levande historia” är ett citat av Elias Canetti, återgivet i programboken. Och förvisso lever historien här, i sibyllinska orakelspråk med grekisk text från judiska källor och med arameisk musik, i kung Davids psalmer och i shofarmusik bevarad av judar i södra Marocko, i korsfararsånger, arabiska folksånger, turkiska krigsmarscher och recitation ur Koranen.
Till Jerusalem kom armenier som flytt turkarnas folkmord 1915, gripande är klagosången över den förstörda staden Ani, en gång huvudstad i ett medeltida armeniskt kungarike.
Ett inslag om musikens kraft i modern tid är en sång över de döda i Auschwitz (El male rahamin) i en upptagning från 1950 med Shlomo Katz. Denne hade dömts till döden 1941, och skulle avrättas. Men han bad om tillåtelse att sjunga sången, och lyckades därvid röra den ansvarige officeren så till den grad att han benådades och fick rymma.
Jérusalem, som började i den himmelska fredens tecken med profetiorna om apokalypsen och den yttersta domen slutar med önskningar på arabiska, hebreiska, armeniska och latin om en jordisk fred. Enda invändningen mot den här magnifika produktionen är en viss rörighet i den åttaspråkiga programboken på 400 sidor.
