Betyg: 5 av 6
De vindlande oortodoxa melodierna, släpigheten och de hoppiga rytmerna fanns redan på Netsayis debutalbum, men där kändes de mest som irriterande och inkonsekventa infall, något som hindrade hennes i grunden souliga stilblandning från att bli till just soul. Nu utgör de besvärliga detaljerna i stället själva stommen och det är förstås mycket bättre. I stället för förutsägbart fin afrosoul har Netsayi gjort något verkligt nytt och högst personligt. Någonstans är det pop, men också smäktande som en sydafrikansk psalm och lika oförutsägbart som svaret på en visumansökan från Harare till London. Lars Lovén
