Betyg: 3 av 6

Med ens det minsta intresse för musik vet man automatiskt alldeles för mycket om klanen Wainwright. Syskonen Rufus och Marthas sinsemellan väldigt olika musikaliska uttryck består ju så ofta av textmässigt gränslösa bekännelser om invecklade familjeförhållanden, frånvarande fäder och deras mors bortgång. Men ingen Wainwright söker efter den renaste uppriktigheten som Martha när hon än en gång avverkar det mest privata ämnet efter det andra och gör det med en öppenhet som ibland kan te sig smått plågsam där varje låst dagbokssida ramas in av en motsägelsefullt uppsluppen och radiovänlig produktion.