Först känns den lite motsträvig, denna inspelning med orkestersånger från förra sekelskiftet, och mastig med samma röstläge i spår efter spår. Dvořáks tio psaltarpsalmer i tjeckisk översättning är inte precis lättsamma.
Men vid elfte spåret händer det. Ravels Shéhérazade är nyckeln. Där hittar man den där gläntan som Tranströmer talade om och resten av skivans sånger öppnar sig som underbara stigar in och ut ur olika folkspråk och tonspråk, från arabiska nätter till Mahlers Rückert-Lieder.
Magdalena Kožena sjunger plastiskt och med en enkelhet som är ovanlig för klassiska sångerskor. Och Berliner Philharmoniker under Simon Rattles ledning drar sig hovsamt tillbaka, väl medvetna om vart strålkastarljuset söker sig.
