Betyg: 5 av 6

Den amerikanske trumpetaren Don Cherry (1936–1995) var en sann världsmedborgare. Med Sverige som bas (han blev kvar efter ett besök med Albert Aylers kvartett 1965) gick han vidare från den ”free jazz” han utvecklat tillsammans med Ornette Coleman och inkorporerade musikaliska element från hela världen i sitt allvarligt lekfulla jazzmusikskapande. Det är vardagsmat idag, men på 60-talet var det något nytt och radikalt att vända sig mot Asien och Afrika för inspiration.

Dubbelalbumet Organic music society, som nu äntligen återutges på en cd, sammanfattar på ett lysande sätt Don Cherrys musikaliska gärning i Sverige (med fokus på 1971 och 1972). Genom en omvittnat magnetisk personlighet samlade han frisinnade jazzmusiker kring sig för ett kollektivt musikskapande på en mängd instrument, helt i tidens anda.

Många av dessa, som Bengt ”Beche” Berger, Christer Bothén och Maffy Falay, finns med på albumet men här finns också underbara exempel på hur Don Cherry i pedagogisk och missionerande anda spelar med konsertbesökare, skolorkestrar och kursdeltagare i de workshops som han ofta höll.

Det här var ju en tid då musikens sociala, politiska och helande funktion var central. Albumets avslutande sång i indisk tradition, med Cherry på sång och harmonium, Bengt Berger på tablas och Moki Cherry på tambura, kompletterade med ”lärarinnornas röster från sommarkursen i Oskarshamn”, är ett fint exempel på detta.

Precis som den ovan nämnda sången bygger albumets spår framför allt på upprepade melodiska strofer och rytmiska figurer. Don Cherry korsbefruktar olika musiktraditioner, pratsjunger om ett ”organic society” där man flyter med i tidens ström och lyckas med konststycket att vara både i centrum och del av en större helhet.

Organic music society innehåller flera riktigt starka partier men är inte Don Cherrys bästa album, i alla fall inte ur en strikt musikalisk synvinkel. Icke desto mindre är det ett djupt fascinerande porträtt av en sökande och mångfacetterad musiker mitt uppe i ett synnerligen dynamiskt skeende.

Slutligen måste jag bara få nämna Moki Cherrys underbara omslag (måleri och collage). Moki Cherrys målningar och applikationer och Don Cherrys musik framstår idag som två sidor av exakt samma mynt.

Veckans skivrecensioner