Betyg: 5 av 6
Det är ambitiöst av Ida Falk Winland, som tilldelades det prestigefyllda Solistpriset 2008,att inkludera Aaron Coplands främsta vokalverk,sångcykelnTwelve Poems of Emily Dickinson,i sin debutskiva.
Sångerna är inte tekniskt vanskligare än mycken annan 1900-talsmusik, men bildar en ström av djupa och omväxlande idéer och stämningar, inte helt lätt attabsorbera vare sig av interpreter eller lyssnare.
Copland har i sina tonsättningar tagit in Dickinsons oregelbundenheter, dikterna är inspirationskällan, även om hannämnt musikaliskaförebilder som Ives, Mahler och Fauré. Musikenär en individuell röst som bildaren kontrapunkt till Dickinsons verser, sång och piano utgör också skilda parter.
Klarhet, naturlighet och ett återhållet vibrato betraktas som önskvärt i sången. Hos Ida Falk Winland finns allt detta, hon har också en mjuk känslighet som bidrar till det okonstlade. Diktionen är tydlig, svensk naturligtvis, inte amerikansk, vilket knappast är en nackdel. Hon låter säkrare på höjden än i det lägsta registret, men behärskar dynamikväxlingarna utmärkt.
Copland gjorde två inspelningar av Dickinsonsångerna, den bättre med sopranen Adele Addison. Tempomässigt är den överlag något snabbare än denna inspelning. Coplands pianospel har klarhet och tydlig attack, men jag gillar Matti Hirvonens utförande bättre. Han ger den självständiga pianostämman en röst som anslutertill känsligheten i Falk Winlands sång. Sammantaget blir resultatet mycket attraktivt, en spontanitet i stunden förberedd av minutiös instudering.
Till Dickinsons mest personliga dikter kopplar Falk Winland Ofelia i Richard Strauss tre Ofeliasånger op 67. Ofelia drivs in i sinnessjukdom efter beskedet om att Hamlet dödat hennes far. Hennes lynnighetträffas väl i tolkningarna. I de fristående Frühlingsfeier och Hat gesagt – bleibt’s nicht dabei utvecklar Falk Winland praktfull operakraft respektive koketteri à la Strauss
Även Ebba Lindqvists besatthet av havet räknar Falk Winland in under Ofeliatemat, härfångarhon lyhört känslan i fyra Lindqvistdikter tonsatta av Gösta Nystroem, däribland Havet sjunger. Allt som allt lysande tolkningar på denna debutskiva.
