Betyg: 1 av 6

Enligt pressreleasen krävs det ett hjärta av sten för att kunna motstå Di Levas cover på Abbas The winner takes it all. Med den logiken är jag i så fall fullkomligt hjärtlös som tycker att albumets samtliga cover på sönderspelade 80-talshits är plågsamma. Att Di Leva tagit sig an David Bowies Lets’s dance är avskräckande redan i teorin. Likaså hans misshandel av Bob Marleys Redemption song som pyntats med eurotechno och hysteriska syntslingor à la E-Type.