Betyg: 5 av 6
Känningar av fantomsmärtor gör sig lätt gällande när musik för dans släpps på skiva. Dock inte när kompositören Lars Åkerlund remixar två elektroakustiska verk för denna utgåva. Med en knivskarp, rituellt upprepad rytm, stansar Åkerlund ut imaginära rörelser i Ur som ursprungligen gjordes i samarbete med koreografen Per Jonsson. Att distansiering och avhumanisering var några av Åkerlunds ledord hörs tydligt. Dramatiken tar sig nästintill mekaniska uttryck, det är oerhört laddat. Så även i Volt, men på helt andra plan. Det elektriska knastret tränger sig sakta och diaboliskt in i vartenda utrymme. Detta, samt frånvaron av rytmik, skapar en positiv nyfikenhet på hur koreografen Björn Elisson formade dans av denna musik.
