Betyg: 4 av 6

Redan i inledande Coil sätter progmetalliska Opeth standarden. En smäktande låt med kvinnosång kan lätt bli pretto – men fungerar här alldeles utmärkt. Opeth, med Mikael Åkerfeldt i spetsen, kritiseras ibland för att vara något av metalmusikens svar på frimärkssamlare; knepiga, nördiga och något elitistiska.

Då blir man extra imponerad av att Watershed aldrig målar in sig själv i ett hörn, utan ständigt plöjer ny och intressant mark. Någon metalversion av Scott Walkers The Drift, som Åkerfeldt hävdat varit ursprungstanken med Watershed, urskönjer jag dock inte. Men som så mycket annat­ när det gäller Opeth så krävs det ett tränat öra.