Betyg: 4 av 6
Andreas Mattssons Popsicle – som föddes i opposition mot den allsmäktiga bluesen – var ett av 90-talets fluffigaste band. Kick death’s ass, Mattssons andra soloskiva, är även den lättsam och sorgsen, drömsk och behaglig. Det kommersiellt smartaste hade ju varit att sjunga på svenska. Men Mattson håller fast vid engelskan, och det visar sann kärlek till verkliga pophits – till sånger som låter som eleganta storsäljare men som av någon anledning aldrig gör någon rik. En sorts uppdaterad version på den musik som drev det missförstådda popsnillet Joe Meek från vettet.
