Betyg: 4 av 6

Sveriges högsta band är tillbaka, igen. I början av 70-talet, när svensk musik lät som om den gjordes av 40-åriga oskulder, var Kebnekajse ett av få band som spelade skitigt och riffigt på en internationell nivå. Nu, när bandet följer upp återföreningsskivan från 2009, är de i stället nästan ensamma om att försöka uppdatera traditionell svensk musik. Det är få som kan göra något trovärdigt hårt av ofta hejig folk- musik – Taake har dessutom monopol på norska sidan – men Kebnekajse låter fortfarande övertygande. Trots det, efter tio instrumentala folkprogglåtar, en del på uppåt sju minuter, fulla elvioliner och polska, börjar det ändå kännas lite som att ha fått en ingående öronljus-föreläsning av en aningens tjatig hippiefarbror.