Betyg: 4 av 6

Som korsväg under den tid då sjöfarten höll ihop världen skaffade sig Kap Verde en kosmopolitisk musik långt större än den karga ögruppens faktiska storlek. Denna halvtraditionella musik är det som Carmen Souza utgår ifrån i sin resa mot jazz och någon gång visa. Det är två vägar som prövats av många kapverdiska sångerskor, men Souza är mer kreativ, har ett bättre band och en intimare produktion än de flesta. Och bortsett från ”My favourite things” lyckas hon även avhålla sig från poänglösa och trogna versioner av standards. Souzas jazz är helt beroende av lokala villkor, rytmer, tempon och hennes ganska speciella röst.