Betyg: 3 av 6
Det är bara Joan Wassers larviga och obegripliga artistnamn som ter sig oambitiöst. The deep field är en 40-årskris tonsatt med astronomiska pretentioner och en nästan obehagligt skyhög perfektionism. Men Joans uppenbara naturbegåvning lyckas lysa igenom den – rent teoretiskt – ogenomträngliga studiomusikerväggen när hon i flera tilltalande små Sly Stone-melodier framstår som Feists bedagade storasyster som alltid hade femmor i alla ämnen men till slut vågade slappna av i en släpig D’Angelo-groove.
