Betyg: 5 av 6

Det finns inget formellt att invända mot Jacob Karlzon och hans tuktat eklektiska pianojazz. Tekniken är oklanderlig och stilkänslan förfinad. Vad man skulle kunna önska är mer riskfyllt uttagna svängar. Han har ju ändå en bakgrund som hårdrockare och brukar uttrycka sig uppskattande om det stenhårda bandet Korn.

Nya skivan med hans trio, just nu det bäst säljande jazzalbumet i Sverige, innehåller covers på ­Michael Sembellos Maniac (från filmen Flashdance) och U2:s In God’s country, båda smidigt in­fogade i en ljudbild som frodas i ­efterklangen av den musik som EST skapade.

Med basisten Hans Andersson och trummisen Jonas Holgersson görs underverk med den i original tråkigt malande U2-­låten och samplingarna som ligger ­under Karlzons eleganta piano i Ma salama ger en suggestiv färgning, men det formuleras aldrig något riktigt eget eller ­angeläget.

Samtidigt med trioskivan släpps det nya albumet med den danska sångerskan Hanne Boel där ­Jacob Karlzon 3 står för ackompanjemanget. Även här är uttrycket så tuktat att det till stora delar blir intetsägande. Materialet är hämtat från olika håll men allt ges en kammarjazzig prägel med popkänsla. Joni Mitchells ofta tolkade River har getts ett stompigt arrangemang med blås som inte alls fungerar. Bäst är det suggestiva Jacob Karlzon-originalet Yesterday’s rain.