Betyg: 4 av 6

Så här är det ju. Bruce Springsteens största styrka är hans ojämförliga innerlighet, uppriktigheten och förmågan att med sina melodier, sin röst och sitt band förvandla till synes enkla tankar till episka sanningar.

Men än en gång har Bruce Springsteen valt att samarbeta med producenten Brendan O’Brien. För varje album de gör tillsammans framstår han allt mer som Springsteens diametrala motsats.

Han fungerar som en högst olycklig ljuddämpare. Allt Springsteen bygger upp river han försiktigt men metodiskt ner.

När Springsteens melodier – mer än de gjort på två decennier – än en gång äntligen ekar romantiskt av Brill Building, Everly Brothers och The Four Seasons väljer O’Brien att accentuera historiens vingslag med en obehagligt medveten skivsamlarglimt i ögat.

Resultatet blir en smula märkligt, lite skevt. Ungefär som när ELO:s Jeff Lynne producerade The Beatles Free as a bird.

För första gången i Springsteens karriär tillåts O’Brien strö små, små korn av kitsch över musiken och skapar automatiskt en sorgligt ironisk distans mellan Springsteen och oss som lyssnar.

Han accentuerar de musikaliska influenserna som handlade det om Hairspray eller Per Gessles legopop. Och istället för att låta musiken vara just vad den verkligen är: stolt över att vara en del av den eviga amerikanska poptraditionen, så drar O’Brien upp axlarna och låter den dansa som Bill Cosby i en gammal sitcom-vinjett.

Trots detta kan inte ens O'Brien riktigt förstöra – men, tro mig, han försöker verkligen – vad som är ett smått fantastiskt knippe sånger och texter.

Texter om livslång vänskap, om tvåsamhetens alla små skiftningar, om politiska förhoppningar. Över allt vilar insikten om hur glädje och djupaste sorg måste kunna leva i symbios inom oss alla.

Mer än på länge är det en Springsteen som sjunger om sitt eget liv, inte bara tonsätter vad han har läst i New York Times.

Å ena sidan det finstämda avskedet till The E Street Band-medlemmen Danny Federici (som dog i cancer förra året) i The last carnival och å andra sidan den vackra vardagsoptimismen i Queen of the supermarket om att finna sitt livs kärlek i kassan på Konsum.