Betyg: 6 av 6

Efter att ha tjusat popvärlden sönder och samman med debutskivan Glasvegas åkte bandet från Dalmarnock i östra Glasgow till Transsylvanien för att spela in en jul-ep. Inför album nummer två tog Glasvegas flyget till Kalifornien.

Men trots att Euphoric Heartbreak rent fysiskt kom till i Santa Monica har ingen solvärme lyckats ta sig igenom de isfrusna musiklagren. Ingen solbränna kan färga den anemiska blekheten från ett liv som drivit längs med utsiktslösa gator i en regntung förort. Glasvegas förblir desamma oavsett vart i världen de packar upp sina tjocka ljudmattor.

Glasvegas fortsätter att bygga Phil Spectorska instrumentväggar med cementtung densitet. Som om de formgjutit varje ljud för att få fram den perfekt kompakta formen.

Den förut helt svartklädda kvartetten – sångaren James Allen bär numera helvitt – låter den här gången ännu mer än förut och ännu bättre än förut. För där debuten var en bra popskiva, komplett med fotbollskörer och allsångsrefränger, är Euphoric Heartbreak en mastig upplevelse. En skiva där förvirringen över livets nya möjligheter måste komma överens med de gamla bekymren.

Att Glasvegas aldrig fastnar i sina problem måste beror på att James Allen har humor – eller är det självironi? – nog att döpa en låt till Whatever hurts you through the night.