Betyg: 5 av 6

Två ryssar tar sig an Schumanns violinsonater, som blev dennes sista större kammarverk. Fantasin och djupet i dessa innovativa kompositioner motiverar en bekantskap. Den ambitiösa nr 2 tillägnades Ferdinand David (tonföljden F-E-D inbakad), och minnet av dennes Bachspel återklingar i form av vissa barockmanér. När Clara Schumann och Joseph Joachim framförde sonaten 1853 inleddes ett långt musikaliskt samarbete. Gringolts och Laul träffar musikens äktromantiska kärna med passion och ömhet, och uttrycker övertygande den enkla folkvisetonen.