Musik och politik ligger sällan långt ifrån varandra. Den norske producenten Erik Hillestad har på flera utgåvor från KKV gjort utgåvor där den politiska kontexten snudd på överskuggat musiken.

Så även här. Nyss Re:Orient-aktuella systerduon Mahsa och Marjan Vahdat från Iran släpper sin andra skiva. Förra plattan, Songs from a Persian garden, trotsade Irans stränga lagar rörande kvinnliga artister. Plattan spelades in live i Teheran med (delvis) norska ­musiker, Hillestad producerade.

Nya skivan I am Eve är betydligt bättre: en fullödig studioinspelning, också gjord i Iran, med persiska musiker på klassiska instrument (neyflöjt, kemenche-fiddla, oud, setar). Musiken är nykomponerad av producenten Atabak Elyasi, ofta baserad på äldre kurdisk och persisk musik. Erik Hillestad har främst varit igångsättare. Det politiska märks mest mellan raderna: kvinnor i Iran kan göra fantastisk musik trots alla hinder. Titelspåret, med text av en samtida poet, understryker budskapet, liksom omslaget med bild på en yppig, mer än 3000 år gammal kvinnofigurin från området.

Mahsa Vahdat är universitetsutbildad i musik i Teheran och är en sångerska med självklar auktoritet. Stillsamt men fängslande är ledorden. Röstkontakten mellan systrarna stärker intensiteten i musiken, även om Mahsa dominerar. En kraftfull slowburner.

Hillestad märks desto mer på Songs across walls of separation, en temaplatta i kölvattnet efter cd:n Lullabies from the Axis of Evil (2005), en mjuk musikalisk kommentar till USA:s etablerande av begreppet ”ondskans axelmakter”.

Denna gång är temat fysiska murar som, i primitiv rädsla, ska skydda den rika världen från den fattiga. Hillestad har rest jorden runt (noga beskrivet i cd-häftet) och spelat in sångare från ömse sidor om de befästningar som skildras. Sånger är som fåglar, är tanken – de hindras inte av vare sig Israels mur mot västbankspalestinierna, Spaniens barrikadering av enklaverna i Marocko eller USA:s gränsbefästningar mot Mexiko.

Tjugotalet artister (bland andra palestinska Rim Banna, marockanen Mahmoud ­Gania, amerikanen Tom Russell, Eva Dahlgren och Natacha ­Atlas) ger sin röst åt saken, till musik av världsmedborgaren Knut Reiersrud. Men ­politiken överskuggar. Helheten blir inte mer än ett tonsatt tungt debattinlägg. Framför allt saknar man en israelisk röst som kommenterar barriären mot Västbanken.