Betyg: 6 av 6

Den franske pianisten Pierre-Laurent Aimard kom tidigt i kontakt med Messiaens musik, studerade för Yvonne Loriod, och vann 1973 Messiaentävlingen. I Messiaens åtta senimpressionistiska Préludes pour piano (1929) frigör han klangpoesin med ett fast, men känsligt nyanserat anslag. Musiken bygger ­vidare på Debussy och Ravel, även om titlarna som Chant d’extase dans une paysage triste, eller Cloches d’angoisse et larmes d’adieu är surrealistiskt färgade. Här, liksom i valda nummer ur senare verk som Catalogue d’oiseaux och Quatre Etudes du rytme, är Aimard ett perfekt medium, ty musiken överröstar pianisten.