Lika självklart som det är att skriva vilka instrument som Vampire Weekends medlemmar spelar, lika naturligt är det att skriva ut deras utbildningar. Ingen historia om New York-bandet har skrivits utan att berätta om hur Ezra Koenig (sång, gitarr och huvudämne engelska), Rostam Batmanglij (keyboard med huvudämne musik), Chris Tomson (trummor med ekonomi och musik som huvudämnen) och Chris Baio (bas med studier inom ibland annat rysk samhällsvetenskap) träffades på Columbia university och gjorde sin första spelning på skolområdet.

Med låttitlar som Campus, Ladies of Cambridge och Oxford comma (den sistnämnda handlar om kommatering) har kvartetten ­odlat en image av ett band som hellre hamnar i slagsmål över användandet av semikolon än om den sista ölen.

–Fast jag vet inte om vår musik kommer att leda till en ökad utbildningsstatistik, skrattar Chris Tomson på telefon från ett hotellrum i Hamburg. Men om det gör det så är det bara något positivt.

Ni passar väldigt bra in i den ­rådande popkulturen som hyllar smarta band och ser ner på whiskeydrinkande rock’n’roll-manér.

–Så mycket av det gamla rock-beteendet sker numera på ren slentrian; banden dricker Jack Daniels enbart för att de vet att Jimmy Page gjorde det på sin tid. Det är nog därför som folk reagerar så positivt på ett band som vårt. Vi har inget coolt yttre utan gör bara det vi vill göra.

Är det någonsin jobbigt att ha en sådan påläst image?

–Nej, ibland kommer det fram fans och vill diskutera väldigt smarta saker med oss men oftast vill de bara prata om musiken. Vårt huvudmål har alltid varit att skriva direkta popsånger, inte att vara intellektuella.

Även fast den bildade nerven alltid finns närvarande i Vampire Weekends musik går det lika bra att stänga av hjärnan och istället låta de melodiösa låtarna gå direkt till hjärtat. Bandets debutskiva blandar stilfullt afropop och reggae med menuettstråkar, cembalo och The Strokes-rock. Det är en vågad blandning – som bandet skämtsamt döpt till Upper West Side Soweto – som i de 24-åriga amerikanernas händer blir till en vinnande kombination.

Vampire Weekends intresse för afrikansk musik väcktes efter att sångaren Ezra Koenig köpt en blandskiva med 80-talsmusik från Madagaskar.

–Vi gillar att de använder instrument som vi känner igen från västerländsk popmusik för att spela på ett icke-västerländskt sätt, förklarar Tomson. Men vi är inte skolade inom afrikansk musik och vi har aldrig försökt spela som de musikerna. Det handlar mer om att vi gillar soundet och svänget.

Det är inte bara intresset för afrikansk musik som lämnar ett tydligt avtryck i Vampire Weekends låtar. Bandmedlemmarna är lika fascinerade av klassisk musik och spåret M79 låter som en menuettdansgolvsrökare från de gamla 1700-tals-festerna. Lite som man skulle kunna tänka sig att rocken hade låtit om Mozart uppfunnit den.

–Åh, Rostam kommer att bli jätteglad när han får höra att någon beskrivit musiken så, säger Tomson. Både han och jag har studerat klassisk musik så vi har dissekerat de klassiska kompositörerna i skolan. Cellon är faktiskt viktigare än gitarren i M79. Vårt mål har alltid varit att göra musik som låter ny i våra öron. Vi älskar Led Zeppelin men det betyder inte att vi måste spela gitarr som dem.